Utsiktsberg vid Titicacasjon.
Mitt ute i ingenstans stiger de av bussen och slanger upp sina bordor pa ryggen.
Taxi de sista milen till La Paz. Har nedan ses transportformen over sundet. Taxichaufforen forstorde sitt anseende genom att kora ut fran bryggan innan den hade lagt an, framhjulen dinglade utanfor kanten och vi satt hjalplost fastkorda. Hjalpsamma byman lyfte oss ur problemet.
La Paz ar placerad som i en gryta med fororterna fastklistrade pa de branta utkanterna. Det ar en livlig huvudstad med vackra stenbyggnader, modernt och internationellt sida vid sida om lokalt och genuint. Vi besokte Koka-muséet och larde oss om bladtuggandets andliga aspekt, kokainets beloningsmonster och katolicismens tveeggade attityd till koka under slaveriet (upptakten att slavarna orkade mer om de fick tugga koka ledde till att det tidigare forbudet upphavdes).
Centrala La Paz med katedralen.
Vy over La Paz pa vag upp ur staden. 2 timmars klattring langs Autopistan upp till fororten El Alto.
Ca 10 kr for dryga kilot av saftiga och sota fikon. Piggar upp langs vagen!
Morgontimme i byn Vila Vila.
Taltnatt i byn Vila Vila. Somnlosa timmar fick oss att tanka pa de foreteelser som vi ibland tycker ar charmiga och ibland outhardliga:
1. ¡Gringo! ¡Gringo! ¡Mister! ¡Mister! Utropas av ung som gammal sa fort de far syn pa oss. "Gringo" ar inte benamning som vi kanner oss bekvama med (sarskilt inte nar det foregar en vattenballong rakt i ansiktet). Ett tag valde Henning att kontra med ¡Latino! ¡Latino!, jag skruvade pa mig generat och kande mig osaker om det verkligen var den basta strategin for tva ensamma utlanningar i en by full av peruaner och numera bolivianer.
2. Lunchfenomenet - under cykeldagarna anlander vi utsvultna till byn vi valt for dagens lunchrast bara for att bittert fa inse att det ar den enda byn vi passerar under dagen som faktiskt saknar just matservering och forsaljningsstand.
3. Sonderspruckna lappar. Solen branner och vinden viner. Idomin-vita lappar och smartande leenden.
4. Herrelosa hundar. Det ar nu deklarerat fullt krig. Inget medlidande, de ska stenas ;)
5. Franvaro av andra langfardscyklister. Kanns nastan som vi bryter ny mark fastan vi vet att vi inte gor det.
6. Kranglande magar. Vi laste pa i borjan av resan om inkubationstiden pa olika parasitinfektioner. Hypokondri eller sorglig sanning - vi borjar kanna symtom.
1000 km passerat!
Hallplats pa Altiplanon.
Typisk bodega med diverse i en dammig vaghala.
Harlig morgoncykling. Sista biten mot Oruro.
Framfor oss ligger nu sydvastra hornet av Bolivia och saltoknar, bl a Salar de Uyuni. En drom att cykla pa enligt tidigare cyklister. Dvs ifall inget vatten ligger pa saltoknen och vagarna inte ar for daliga. Ett riktmarke ar byn Llica pa vastsidan av Salar de Uyuni, aven Isla de los Pescadores och chilenska gransovergangen Ollagüe. Sen bar det utfor mot Stilla Havskusten igen.
Tack for era kommentarer. Kram Henning och Lotta.
Vilket äventyr! Känns det tråkigt att ni är såpass ensamma på vägarna? Och hade det hjälpt mycket att prata spanska?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOj,vilka spännande platser ni passerar och återigen tack för alla härliga foton ni lägger ut :)
SvaraRaderaIntressant "färje"transport med en alldeles för ivrig taxichaufför :)
Ni verkar ha tur med vädret, men kanske väl mkt sol som bränner? Ni får köra hårt med idominsalvan, det var klokt att ta den med!
Ha det nu fortsatt bra!
Många, många kramar från mamma Vanja och Hans!
Oj, oj häftigt! Snälla med vovsingarna nu bara... :-) Nytt ultraljud idag. De växer som de ska! Många kramar! Martin och Hanna
SvaraRaderaHej båda två! Så härligt att höra från er igen!! (Henning vet att jag (Lena) är en orolig "extramorsa". Skiljer sig länderna/folket (Peru och Bolivia) åt tycker ni? Fantastiskt roligt med utförliga beskrivningar och fina bilder. Ni är ju högt uppe men det verkar gå bra med det? Blir väl skönt att köra neråt sedan... Var försiktiga även i fortsättningen!
SvaraRaderaMånga kramar från Lena och resten av familjen Börjesson
Tack för information! Ska inte säga att jag är svartsjuk. man det låter spännabde. Kram Mamma Annika
SvaraRaderaHej Henning och Anna-Lotta !
SvaraRaderaSå roligt att se bilder och få läsa om era strapatser och äventyr! Jag har tittat på Googleearth och ser på en hög höjd lite var ni cyklar mil efter mil.
Saltöknen ni är på väg till verkar ju minst sagt extrem. Jag blir torr i munnen bara jag tittar på de bilderna. Ni har väl rejäla vattenflaskor antar jag. Det finns ett cykellopp här i Dalarna "Siljan runt som är 9 mil. Ni cyklar ju nästan det varje dag om jag räknar rätt. Konditionen blir väl på topp.
Erik kommer strax. Här ligger snön halvmeterdjup.
Ha det bra änskar Kerstin
Kopplar av en stund. Har veckans förberedelser och inlämningar avklarade och tar en lättad suck. Det är ganska mycket inläsning av litteratur på franska den här terminen, så det känns som om mitt ordförråd får ett rikt tillskott. Vad roligt det var att se bilderna! Man får en liten aning om hur annorlunda livet kan te se sig mot vad jag är van att möta varje dag. Jag tänkér på tanterna som steg av mitt ute i ingenstans och då, förmodar jag, var på väg hem. Jag har nämnt för ett par stycken att ni passerat 100 mil. De har gjort stora ögon. Här i Sthlm är det vårkänningar. Kram från Hilda
SvaraRaderaGood blog.
SvaraRaderaPortugal