Vad blir dagens overraskning? Vi staller oss den fragan varje dag. Kustvagen langs Stilla Havet har bjudit pa manga ovantade handelser och moten. Det ar en trost nar vi sover bort vara vilodagar medan andra hostelgaster aker runt som skottspolar mellan sevardheterna. Var resa ar langs vagen medan deras ar kring stoppen. Vi missar den guidade koppargruveturen men far istallet lifta med chefen Jorge i 200 km. Vi skippar mineralmuseet men far istallet utharda en oforglomlig kvall med de alkoholiserade fiskarna i Cifuncho. Vi unnar oss inget trestjarnigt hotell men taltar pa strander och tar kvallsdopp under stjarnklar himmel. Fast ibland blir jakten pa billigt boende en stord natts somn. I Copiapo sov vi vagg i vagg med Madonnadiggande transvestiten Paméla. Tur att onsdag kvall var utekvall.
Antofagasta.
Completo, varm korv med allt. Bristen ar denniskorven.
Sjolejon lurpassar pa fiskrens i Antofagastas hamn.
Cyklarna lastade forsta gangen Jorge ger oss lift.
Jorge, koppargruvechef. Kanske vackte vi hans faderskanslor? Tva ganger fick vi lifta i hans pickup. Andra gangen bjod han oss pa lunch.
Taltplats vid havet nara Taltal.
Nagra rejala klunkar vino tinto ur 2-liters tetran. Frukost for en av dykfiskarna i Cifuncho innan arbetsdagen pa 6 timmar borjade.
Morgondimma och kraftiga Stillahavsvagor strax soder om Chañaral.
En vagrestaurang. Maten serveras alltid kl 12 o framat. Kommer ofta lagligt till lunchtid.
Lat oss presentera Glenn. Tik med inslag av pincher. Valdigt tillgiven. Idiotsprang efter oss i dryga halvmilen. Fick sen aka pakethallare fran Bahia Inglesa till Copiapo. Nu ska vi ga och handla torrfoder!
Ibland vill hon springa bredvid.
Vi cyklade ut fran Copiapo med Glenn i hasorna. Jag (Henning) bestamde, hon maste slappas fri, aven fast det inte ar i en pittoresk kuststad som vi tog henne fran. Utan en dammig vagrestaurang med 5 andra hundar. Det var som att lamna ett barn pa dagis for forsta gangen, men hon sprang runt hornet och forenade sig med de andra.
Oken oken oken, torrt torrt torrt, inget att se. Sa kandes det idag vid lunch. Att vi skulle cykla 5 dagar i detta landskap gjorde oss an mer modfallda. Nar en Scanialastbil med tomt slap rullar upp framfor vagrestaurangen bestammer vi oss for att fraga chaufforen om skjuts. 300 km senare ar vi nu i La Serena. Nu cyklar vi istallet till vindistriktet Valle Elqui inat landet, en gron dal tackt av solmogna druvor, apelsiner, avocados och kaktusfrukter.
Att vi har fatt skjuts 500 km har gjort att vi kunnat gora om vara planer. Efter Santiago och Valparaiso blir det buss till Puerto Montt och cykling norrut genom det omtalade chilenska sjodistriktet. Barrskogar, sjoar, gronska och klimat mer som i Sverige(?).Darifran nordost mot Buenos Aires.