Jungfrufarden

Vi ar tillbaka i Cusco efter var tur till Machu Picchu. Det har varit 5 dagar av kravande cykling, vackra bergsvyer, glafsande hundar och vinande vattenballonger. Henning har sjalvmedicinerat sin mage med cipro framgangsrikt.

Vi cyklade 8-9 mil varje dag. Underlaget, lutningen och mat i magen bestamde tempot. Nar vi efter fem timmar andra dagen bara hade hunnit 45 km berodde det pa att vi stigit 1600 meter. Vagen visade aldrig var den tog slut, varje kron avslojade gang pa gang ytterligare klattrande serpentinvagar.

Vi har lart oss nagra laxor som vi ska ta med oss framover.
1. Drick ofta. Coca (Inca) Cola ar livets vatten.
2. Bestam dagens mal efter antal timmar pa cykeln, inte en bestamd distans.
3. Fyll fickan med stenar att slanga pa argsinta hundar.
4. Ta det lugnt.


Cusco fran stadens stigande utkanter morgonen for var avfard.


Forsta dagen pa cykeln, sol och nerforsbackar.


Eviga uppforsbackar, sinande muskelkrafter och ett oproportionellt flasande.


4 timmar senare. Delmal Abra Malaga, 4316 meter over havet. Det som nu vantar ar 4.3 mils nerforsbacke med regnet smattrande mot ansiktet. Maxhastighet 48 km/h. Rattvis beloning for alla cyklister som maste uppfor.


Lyckliga over att na kronet. Ingen mer klattring idag. Men hungriga. Den efterlangtade lunchen blir torra kex och mate de coca.


En ode camping, i den lilla djungelbyn Alfamayo. Kallt cementgolv. Inget varmvatten. Hard skon sang. Tre hysteriskt morgonpigga tuppar.



Nu ar det slut pa asfalten. En sjalvklarhet som uppskattas forst nar den inte langre finns.


Rocotta relleña. Inbakad pepparfrukt. Utsokt brunch i en bortglomd bergsby.


Stadig jarnbro forstarkt med plankor. Max 36 ton.


Inca Cola smakar bubbelgum. Ger momentan sockerchock.


Den enda befintliga bilvagen till Peru's framsta sevardhet, Machu Picchu. Tur att de flesta tar taget.