Alla dyra utgifter ar ett minne blott och dagsbudgeten ligger pa 45 kr per person. Var forsta natt sov vi hos en fransk prast pa 25-arig mission i Perus Ander. Igar taltade vi bredvid en bondfamiljs potatisland. Regnet smattrade mot taltduken och langtradare mullrade forbi nere pa vagen samtidigt som de okynnes-lyste med sina helljus (formodligen nyfikna pa vad vara taltreflexer egentligen var). Jag borjade oroa mig for att nagon skulle ta vara cyklar. Farhagorna var ogrundade och efter den halvt somnlosa natten vaknar vi upp till en solig och varm morgon. Vi kan sitta i graset och ata aggsmorgasar och se ut over de snoholjda bergsmassiv som lag skymda i regnmolnen dagen innan.
Vi har hittills cyklat pa fin asfaltsvag som till och med har en sarskild bana just for cyklister. Vi ar uppe pa strax under 4000 m o h. De flesta stunder ligger vagen helt ode eftersom det ar sa fa som ager privat bil. Istallet nyttjas buss och s.k. kollektiv-taxi som alltid ar fyllda med passagerare och last till bristningsgransen. Idag cyklade vi over passet Abra la Raya som utgor gransen mellan Cusco-dalen och den s.k. altiplanon, ett kargt slattlanskap med oandliga rakstrackor och betande far- och alpackaflockar. Med lite medvind ar vi direkt uppe i 30 km/h utan att behova anstranga oss!
Till lunch ater vi hardstekt alpackakott och svart knolig potatisslakting. En gammal kvinna ler mot oss och blottar sina av koka-bladstuggande alldeles svarta tander.
Vi vinkar och hejar glatt pa alla herdar, bonder och trafikanter som vi moter med en liten baktanke att vi da mindre sannolikt rakar ut for nagot daligt. Hittills har vi dock bara blivit vanligt bemotta. I och for sig skulle vi val helst slippa vattenballongerna och visst kan nyfikenheten stundtals bli lite val patrangande.
Hennings krafter borjar att atervanda, ciprofloxacin omgang tva borjar antligen ge effekt!
Pa vag upp till Abra la Raya 4338 m o h.
Manga kramar! Anna-Lotta och Henning
Hej små älsklingar. Vilken tur att ni skriver och skickar bilder. Det är så kul att följa er på färden. Alpackorna skulle jag vilja klappa. Är det kallt? Ha en skön natt!
SvaraRaderamamma Annika
Hej mina cyklande vänner! Vilket härligt landskap ni cyklar igenom, påminner om svenska fjällen, fast häftigare.
SvaraRaderaImponerande höjder ni cyklar på, må jag säga. Lunchtallriken såg trevlig ut, hoppas den smakade bra! Fortfarande svinkallt härhemma, -20 nu på morgonen. Laddar nu för Tjejvasan, imorgon bär det av ner till Mora! Hans kommer att följa mig hela tiden på internet, och skicka uppmuntrande sms, så det kommer nog att gå bra att ta sig från Oxberg till Mora :)
Många, många pussar och kramar från mamma Vanja!
Hejsan!
SvaraRaderaKul att ni kommit igång med cyklandet! Det bjuder på äventyr, vad jag kan förstå! Härom snubblade jag på (i mammas kök) en studenttidning från Umeå. Där hade de intervjuat er om kärleken. Vad fiina ni var! *snyft* kram på er!, Hilda
Hej igen båda två!
SvaraRaderaFantastiskt roligt att läsa och titta på era bilder. Bilderna ger en extra dimension till det hela. Man kan på ett helt annat sätt föreställa sig hur det är. Ha det fortsatt bra och fortsätt att vara försiktiga, vilket ni verkar vara...
Kram från Lena som vidarebefordrar hälsningar från resten av Börjessons
Hej vänner. Vad roligt att läsa om och se hur ni har det! Vi avundas era fina vyer med vind i ryggen, ny spännande mat och alpackor. Ni fattas oss! Senaste tiden har vi fått smaka kalla och soliga dagar (-20) men idag är det snöyra och -2. Ha det gott. Vi tänker på er. kram Elin o David
SvaraRadera