Copacabana, Bolivia

Bolivianska gransen ar passerad. Vi later kanske evigt fyllda av resgladje och entusiasm men 70 km om dagen satter sina spar. Sjalvkritiken ar inte nadig da man i en sarskilt tung uppforsbacke paminner sig om att allt dessutom ar helt frivilligt. Darfor har vi nu fortjanat en vilodag i Copacabana (tyvarr inte den brasilianska varianten). Bolivianska Copacabana ar en liten kylig turistort vid Titicacas ostra strand med trampbatar, restaurangtalt och hippies.

Vid Titicacasjon.

Trucha frita. Stekt oring.

Chullpa. Begravningsmonument.

Lotta innehar nu stolt maxhastighetsrekordet pa cykel. Maktiga 65 km/h!

Pa denna var forsta vecka ute langs vagarna har vi fatt overnattat i sma isolerade byar som vid forsta anblicken ser helt folktomma ut. Pa torget kan man endast se nagon stackars strykarhund dra forbi. Da allt hopp om nattharbarge kan tyckas uttomt har vi funnit ett alltid lika sakert kort: namligen bykyrkan. Enkelt i akta pilgrimsanda, men alltid valstadat, tryggt och oftast gratis!



Bolivia ar ett land rikt pa naturtillgangar men dar fattigdomen ar gigantisk och analfabetismen ar 82,7%. Bolivias framsta inkomstkalla ar koka-industrin. Landet forsoker nu, med sin president Evo Morales, att hava kopplingen mellan kokabladen och kokain och istallet forespraka alla alternativa och legala koka-produkter. (An sa lange har vi enbart stott pa tesorten och bladtuggandet.) Det pagar nu aven samtal med Chile om att Bolivia ska aterfa sina tidigare forlorade kustomraden vid Stilla Havet.

Vi ska cykla fran Titicaca i nordvast, passera La Paz, sedan soderut mot saltoknarna och darefter korsa gransen till Chile. Pa det sattet haller vi oss pa hoglandet och slipper malariamyggor och ocharmiga stigningar. Vi gruvar smatt for det bolivianska vagnatets okanda kvalitet.

Popcornberg. Saljs i stora matkassar. De ar dessutom sockrade inte saltade. Oforstaeligt.

Eftermiddagssol vid Punos hamn.

Nagra halsningar till hembygderna:

Valkommen pappa Carl-Axel in i IT-aldern! Vi vantar med spanning pa det forsta sms:et.

Grattis till de blivande foraldrarna! Vi ser framemot att bli faster och morbror till tva tvillinggossar respektive en tos.

Bra kampat alla vasaloppsakare!

Cusco-Checacupe-Abra la Raya-Ayaviri

Tre dagar pa cykel! Vi lamnade Cusco i mandags och befinner oss nu 2 dagsetapper fran staden Puno och Titicacasjon.

Alla dyra utgifter ar ett minne blott och dagsbudgeten ligger pa 45 kr per person. Var forsta natt sov vi hos en fransk prast pa 25-arig mission i Perus Ander. Igar taltade vi bredvid en bondfamiljs potatisland. Regnet smattrade mot taltduken och langtradare mullrade forbi nere pa vagen samtidigt som de okynnes-lyste med sina helljus (formodligen nyfikna pa vad vara taltreflexer egentligen var). Jag borjade oroa mig for att nagon skulle ta vara cyklar. Farhagorna var ogrundade och efter den halvt somnlosa natten vaknar vi upp till en solig och varm morgon. Vi kan sitta i graset och ata aggsmorgasar och se ut over de snoholjda bergsmassiv som lag skymda i regnmolnen dagen innan.

Vi har hittills cyklat pa fin asfaltsvag som till och med har en sarskild bana just for cyklister. Vi ar uppe pa strax under 4000 m o h. De flesta stunder ligger vagen helt ode eftersom det ar sa fa som ager privat bil. Istallet nyttjas buss och s.k. kollektiv-taxi som alltid ar fyllda med passagerare och last till bristningsgransen. Idag cyklade vi over passet Abra la Raya som utgor gransen mellan Cusco-dalen och den s.k. altiplanon, ett kargt slattlanskap med oandliga rakstrackor och betande far- och alpackaflockar. Med lite medvind ar vi direkt uppe i 30 km/h utan att behova anstranga oss!



Till lunch ater vi hardstekt alpackakott och svart knolig potatisslakting. En gammal kvinna ler mot oss och blottar sina av koka-bladstuggande alldeles svarta tander.


Vi vinkar och hejar glatt pa alla herdar, bonder och trafikanter som vi moter med en liten baktanke att vi da mindre sannolikt rakar ut for nagot daligt. Hittills har vi dock bara blivit vanligt bemotta. I och for sig skulle vi val helst slippa vattenballongerna och visst kan nyfikenheten stundtals bli lite val patrangande.

Hennings krafter borjar att atervanda, ciprofloxacin omgang tva borjar antligen ge effekt!



Pa vag upp till Abra la Raya 4338 m o h.

Manga kramar! Anna-Lotta och Henning

Machu Picchu

Sista milen till Aguas Caliente, byn nedan Machu Picchu. Henning leker tag. Tuff Tuff.


Dimholjd gryning over Inkas forlorade stad.


The hut of the Caretaker of the Funerary rock. :) Ingen idag kanner till stadens ursprungliga syfte. Men de har fyndigt namngett byggnaderna.


Det obligatoriska Machu Picchu fotot. Sjalvutlost. Man fick inte rora det mytiska soluret (fallosen?).

Tack for oss. Kram Henning och Anna-Lotta.

Jungfrufarden

Vi ar tillbaka i Cusco efter var tur till Machu Picchu. Det har varit 5 dagar av kravande cykling, vackra bergsvyer, glafsande hundar och vinande vattenballonger. Henning har sjalvmedicinerat sin mage med cipro framgangsrikt.

Vi cyklade 8-9 mil varje dag. Underlaget, lutningen och mat i magen bestamde tempot. Nar vi efter fem timmar andra dagen bara hade hunnit 45 km berodde det pa att vi stigit 1600 meter. Vagen visade aldrig var den tog slut, varje kron avslojade gang pa gang ytterligare klattrande serpentinvagar.

Vi har lart oss nagra laxor som vi ska ta med oss framover.
1. Drick ofta. Coca (Inca) Cola ar livets vatten.
2. Bestam dagens mal efter antal timmar pa cykeln, inte en bestamd distans.
3. Fyll fickan med stenar att slanga pa argsinta hundar.
4. Ta det lugnt.


Cusco fran stadens stigande utkanter morgonen for var avfard.


Forsta dagen pa cykeln, sol och nerforsbackar.


Eviga uppforsbackar, sinande muskelkrafter och ett oproportionellt flasande.


4 timmar senare. Delmal Abra Malaga, 4316 meter over havet. Det som nu vantar ar 4.3 mils nerforsbacke med regnet smattrande mot ansiktet. Maxhastighet 48 km/h. Rattvis beloning for alla cyklister som maste uppfor.


Lyckliga over att na kronet. Ingen mer klattring idag. Men hungriga. Den efterlangtade lunchen blir torra kex och mate de coca.


En ode camping, i den lilla djungelbyn Alfamayo. Kallt cementgolv. Inget varmvatten. Hard skon sang. Tre hysteriskt morgonpigga tuppar.



Nu ar det slut pa asfalten. En sjalvklarhet som uppskattas forst nar den inte langre finns.


Rocotta relleña. Inbakad pepparfrukt. Utsokt brunch i en bortglomd bergsby.


Stadig jarnbro forstarkt med plankor. Max 36 ton.


Inca Cola smakar bubbelgum. Ger momentan sockerchock.


Den enda befintliga bilvagen till Peru's framsta sevardhet, Machu Picchu. Tur att de flesta tar taget.

Cusco, Peru

Vi ar nu i Cusco. 22 timmar med buss. Storbystade argentinska komedier, dubbad Steven Seagal, inhemsk dansbandspop. Olidligt och osmakligt som ibland kunde drankas med den egna ipoden. Vi hade ju tankt cykla strackan men da cykelvaskorna forst kommer i borjan av nasta vecka kandes det som for lang tid att fortsatta vanta i Lima. Ibland maste man vara flexibel. Istallet siktar vi nu pa att na Machu picchu genom att cykla pa sma landsvagar, koksvagen kan man saga. Tre dagar dit med latt packning.

Efter en bussresa som visserligen serverade salta kex, ljummet vatten, fyrkantig kottbit och egeninkopt majskolv finns det sug och utrymme for annan mat. Middagen i Cusco pa oss bada blev tva hamburgare med pommes i, en korvburgare, tva brodkakor, en pizza, en vitvinstetra och ett paket chokladkex. Henning har samtalsdyspné, dekliva odem och sockerdricka i fotter och fingrar. Lotta mar bara illa. Beror det pa hjartsvikt, dehydrering, hojdsjuka eller paltkoma? Allt blir nog battre efter en natts somn.














Volkswagen-bubblan ses overallt i alla mojliga farger och skick. Forr fungerade den gulfargade som standardtaxi i Lima. 10 000 SEK for en begagnad i gott skick. Nagot att skeppa hem fran Buenos Aires, kanske?


















Valbevarade och ater ihopmonterade efter att ha plockats isar och packats in med kartong for bussresan till Cusco. Markning med "Muy Fragile" ar inget som ilastarna tar nagon notis om.

God natt onskar Lotta och Henning.

¿Campish?

Direkt nar vi steg ur den overfyllda taxin i den lilla bergsbyn Cashapampa mottes vi av en gammal liten kvinna som erbjod oss "campish" i hennes djurhage. Det hade nyss borjat regna sa vi godtog erbjudandet utan storre tvekan. Hagen fylldes av hastar, gass, hons och en evigt irrande och svansviftande gardshund. Kvinnan erbjod oss sedan middag i sitt hem. Det var ett enkelt skjulliknande hus med glipor mellan vaggar och tak. Pa jordgolvet satt en kor med jamande sma kattungar som ibland skuttade upp till den egenmurade vedspisen for att varma sig. Det elektriska ljuset fungerade inte for tillfallet. Vi fick stora mattande portioner av ris, patatas fritas och stekt agg. I rummet bredvid hordes ett standigt pipande av vad vi forst trodde var kycklingar men senare insag var marsvin. Helgrillad marsvin, eller cuy caliente som det heter har, ar namligen en kulinarisk specialitet.

Uppe i bergen radde lattare syrebrist (som det bor pa 3000 m hojd), eftermiddagsskurar och sjalvforvallad matbrist. Taltplatserna dominerades av en blandning av asne-, ko- och hastbajs. En kvall fick vi sallskap av tre fiskare som slog lager under en klippavsats strax bredvid vart talt. Deras fangst blev dock tre ynka sma oringar men desto fler blomskott till den pagaende blomsterfestivalen nere i byn. Pa natterna radde kompakt morker, regnmolnen dolde saval stjarnor som manljus. I gryningen en morgon vacktes vi av entragna ramanden, obehagligt nara. Henning kikade ut och fann sig oga mot oga med en fullvuxen tjur. Tank om taltets pumparoda farg hetsade tjuren likt ett matadorskynke?

Cyklarna ar snart i hamn. Pa onsdag ska de vara klara! Dock har vi drabbats av ett litet bakslag: betalningen for vara cykelvaskor hanger i cyberrymden och forhindrar vart kop. Vi blir darfor kvar i Lima atminstone till fredag. Vi kanner oss lite nere eftersom vi ar ivriga pa att fa komma upp i sadeln. Vi kan dock gladja oss at att finansieringen for resan ar fixad! 9 veckors sommarjobb som lakarassistenter i O-vik.

Puss! Anna-Lotta och Henning

Ris, patatas fritas och huevo.

Den gamla gastvanliga kvinnans boning.

Porten till dalen.

Fattigt sockervatten for att stilla hungern fram till middagen.

Bergshenning.

Bergsgrisar.