söndag 25 januari 2009

Pisco Sour

Nu har man blivit ranad, nastan. Shit vilken kansla. Allt snack om att nar man blir ranad: Da ger jag bara pengarna, man vill inte riskera nagot, Fanns ingenstans! Jag var beredd att slass for fan. Jag hytte med naven, helt mallos och chockad. Andra handen kramade krampartat om fickan med planboken. De tva ranarna sag valdigt chockade ut ocksa, hoppas jag sag skrammande ut, rodbrand, skaggig och vild i blicken som jag var.
AnnaLotta fattade inte vilka det var som slet i min byxa tills jag fick fram viskande: De forsokte rana mig! Vi var pa stadsvandring och gick pa fel gata, vi skulle till en cykelmarknad men tog en fel avstickare. Nar det ser ruffigt ut har i Lima betyder det allvar.

Vi har haft trevliga dagar har i Lima. Dagen efter ankomst anlande varan saknade vaska som hade kommit pa efterkalken i Miami. 1 dag forsenad endast, smidigt. Dagarna gar ut pa att ordna cyklarna, vilket delvis gar bra men ocksa stapplar fram. Cykeln har vi lyckats fa fixad av ett proffs pa touring-cyklar. Det kostar darefter, men bara top quality lovar han. Det som strular ar att det inte gar att finna cykelvaskor i Peru, nanstans. Maste bestallas fran USA.

Imorgon borjar en veckas introkurs i spanska, det kanske blir varan enda. Vi vill helst inte vara kvar har sa lange till. Men lite praktisk undervisning i spraket kommer vara ypperligt anvandbart och roligt for resans fortgang. For er som trodde att Lima ligger uppe i bergen pa 4000m hojd maste lasa pa geografin. Det ligger vid Stilla Havskusten och har en underbar rundstensstrand. Stora vagor och trevlig badtemperatur. Skalpen varker efter missen att inte ta med en hatt/keps, nu kor jag klassikern huckle med min scarf. Solen branner hart dar man missar att smorja in sig. Nu har vi nog lart oss laxan tror jag, hoppas dock att varan hud snart tar till sig budskapet och morknar.

De sager att var tusende vag eller sa ar kraftigare an resten. Det var en blot overraskning liggandes pa mage lasandes en bok med fotterna mot havet. Samtidigt som man hor danet av den annalkande dyningen far man en salt kallsup, uppe pa torra land! Kameran lag i en plastpase, inte boken...

Pisco Sour, bestall det. Starkt och gott. Pisco, den lokala romen, citron, socker, is och lite vispad aggvita som topping blir en laskande drink i siestavarmen. Funderar pa att aka till fake-el-marknaden for att kopa en memorycard lasare sa att ni kan fa se vara harliga semesterbilder.

Puss alla, Henning och Annalotta i Lima.

6 kommentarer:

  1. Hej mina vänner!

    Nu skulle jag behöva en Pisco Sour sen jag läst om det fräcka rånförsöket mot er, himla skönt att det slutade bra.
    Hoppas det löser sig för er med cykelväskorna,ni finner väl på andra lösningar. Sköt om er nu och många pussar å kramar från mamma Vanja.

    SvaraRadera
  2. Kan också gärna tänka mig en sådan Pisco :-) Nu är det bestämt. Det blir en Volvo V70. Ha det så bra! Många varma hälsningar från Martin.

    SvaraRadera
  3. Hehe, redan händelserikt värre! Kul med vågorna och lite rånförsök är ju alltid bra så man inte dåsar till:) Hur ska ni göra med cykelväskorna, blir det import? Elller kanske ett hemmabygga i sann Macgyver-anda?
    Pura vida!
    Patrik

    SvaraRadera
  4. Hej båda två!!
    Det var det värsta. Förstår jag det rätt att de blev ivägskrämda eller blev det ett rån ?
    En kompis till Ruth var i equador och blev rånad efter 4 mån. Då var lokalbefolkningens kommentar, jaså först nu...
    Så nu hoppas jag att ni fyllt kvoten och slipper fler händelser av det slaget.
    Hälsningar
    Kerstin

    SvaraRadera
  5. Hej båda två!
    Det låter härligt med värme, stränder och goda drinkar! Men otäckt med rånförsöket.. Du vet ju Henning att jag oroar mig mycket för sådant i Sydamerika... Jag tror nog ändå att det ibland kan vara säkrast att ge efter. Möjligen beror det på var man befinner sig, om det finns folk i närheten osv
    Men hoppas allt går bra i fortsättningen för det lär ju bli en fantastisk resa!
    Kram från Lena

    SvaraRadera
  6. Oups, det var på håret! Rånet, alltså, Men, jag tror ni var beskyddade! Det var allt lite komiskt med den där vågen som svepte över er på torra land...Synd på boken;)
    Kram på er, Hilda

    SvaraRadera